Bilen startade inte i morse heller....gick inte ens att låsa upp för alla ström var borta så där stod vi snön jag och små tjejerna kl 7.45 utan bil.

Ett samtal till morfar med gråten ihalsen och skjuts till jobbet kom. Det är inte ofta jag gråter men när jag sätter igång så ...dessutom då när min egen mamma lägger på tycka-synd-om -rösten ( det gör faktiskt inte min mamma i onödan) så var man ju otrösterlig. Som sagt fram till i måndags hade bilen kostat mig 10 000 kr sedan maj. Men bölandes och hulkandes var jag totalt oförmögen att hålla i mitt möte i morse så Bokmalen fick ta över medan jag snorade ur och gaska upp mig igen. Efter ett antal telefonsamtal med pappor, fd´s, vänner och Micke Mekaniker så ska bilen på nått sätt komma till verkstad imorgon....igen....och precis som alla andra gånger så tänker jag...-Det här är sista gången.....detta är min sista prövning...i alla fall prövning på 4 hjul...antagligen så har jag helt fel i vanlig ordning....eller....så när jag nån gång kommer upp till killen bland molnen i framtiden står där en rosa cadillac och väntar på mig, och killen bland molnen ger mig nyckeln och säger att det är jag värd. Viiiist...så är det, det kommer bli rajraj uppe bland molnen när Wenche 95 bast gasar fram.